Nu visas inlägg taggade med politik.
Min vän George har skrivit om sina upplevelser från den holländska sjukvården. Privatiseringshysterin tycks ha gått ett steg längre där än här, till den grad att försäkringsbolag tillskansat sig makt över behandlingsprocessen.
Jag vet att det finns en och annan i min bekantskapskrets som är aktiva i hälsofrågor, och kanske kan finna texten informativ. Ni andra kan se det som en varning.
Här är Georges artikel. Om ni lämnar kommentarer här är jag säker på att han kommer att läsa dem.
The Atomic Cafe är en dokumentär från 1982 om atombombens historia i USA.
Filmen öppnar med bilder från den första provsprängningen, och en intervju med Paul Tibbets, som var pilot på planet som släppte bomben över Hiroshima.
Den fortsätter med en blandning av intervjuer, bilder från Manhattanprojektet, nyhetsinslag, propagandafilmer, schlagermusik och förstås den klassiska duck-and-cover-filmen.
Ingen berättarröst behövs – arkivbilderna talar för sig själva. Det handlar inte så mycket om att förmedla ett budskap som att återuppleva 50-talets paranoida och antagonistiska tidsanda.
Atombomben var ett av 1900-talets erga megala, så kraftfull att den inte passar in på en mänsklig skala. Som Oppenheimer observerade leder den även på så sätt till transhumaniseringen av den som har makt att använda den.
Symboliken i att atombombsanfallet på Japan tvingade kejsaren att avsvära sig sin gudomlighet har följakligen en symmetri. De som utförde attacken fick samtidigt gudomlig makt med teknikens hjälp.
I The Atomic Cafe får det sin bekräftelse när Eisenhower beskriver det ansvar kontroll över atombomben innebär – den är ju en gåva från Gud.
Sneglade just på valvakan. Det är en sorglig affär. De visade inte ens Olof Johansson på Centerns valvaka. Han är nog den enda svenska partiledare genom historien som vet hur man klär sig propert. Röd dräkt med rosa tröja och kostym à la brittisk internatskoleelev är tydligen vad vi har att förvänta oss från våra ledare den här gången.
Taggar: politik
Hittade mitt röstkort i brevlådan igår. Jag, som inte röstat i något val, undrar vad den anarkisktiska hållningen bör vara den här gången. En socialdemokratisk regering eller en borgerlig koalition med Folkpartiet ser ju ut att leda mot att polisen får befogenhet att avlyssna kreti och pleti vid misstankar om kriminalitet eller subversivitet.
Taggar: politik
Jag läser på Anders Dahnielsons blogg att Folkpartiet kampanjar med pseudolöpsedlar för utökad avlyssning och andra högerpopulistiska krav.
Jag ser att de redan lagt av det nyförvärvade tillägget ”liberalerna” från partinamnet i sin propaganda – på inrådan från någon PR-byrå får man anta. Kvar står ett ”Folkparti” med bruna åsikter om övervakning, lydnad och disciplinering, dolda under betryggande bebisblått. Det ger inget vackert intryck.
Hur som helst verkar det som att kampanjen sparkat bakut. Affischerna är lite för lätta att parodiera, som man kan se exempel på i både Dahnielsons inlägg och bland kommentarerna på Resumé.
Taggar: politik