Min vän George har skrivit om sina upplevelser från den holländska sjukvården. Privatiseringshysterin tycks ha gått ett steg längre där än här, till den grad att försäkringsbolag tillskansat sig makt över behandlingsprocessen.
Jag vet att det finns en och annan i min bekantskapskrets som är aktiva i hälsofrågor, och kanske kan finna texten informativ. Ni andra kan se det som en varning.
Här är Georges artikel. Om ni lämnar kommentarer här är jag säker på att han kommer att läsa dem.
Här i Sverige bekymrar vi oss inte så mycket om åtskillnad mellan kyrkan och staten.
(Here in Sweden we are not too worried about the separation of Church and state.)
Maria har utmanat oss att visa upp vår handstil.
Här kommer mitt svar. Först hur det ser ut om jag anstränger mig för att skriva läsbart:
Jag har spelat brädspelet go /ɡoː/ i några år nu. Ju fler jag har att spela med desto bättre, så jag brukar ganska ofta introducera vänner till spelet. Mina första tips är för det mesta desamma, så jag tänkte skriva ner dem här så att jag kan hänvisa hit.
Till att börja med behöver man lära sig reglerna, som är mycket enkla. Det finns en interaktiv introduktion till reglerna här.
Spelet spelas normalt på ett bräde med 19×19 positioner. Till en början är det dock en bra idé att öva på ett mindre bräde, tills man förstått reglerna och spelets taktik. Har man Windows (eller t.ex. Wine) kan man börja med att öva mot datorn i Igowin. Det kommer inledningsvis att ge dig handikapp, för att sedan göra spelet svårare allteftersom du blir bättre.
När man börjar slå Igowin utan handikapp, om inte förr, så är det dags att prova på lite mänskligt motstånd. Om man hör av sig till mig ställer jag gärna upp på ett parti och kommenterar lite, i verkliga livet eller på KGS Go Server. Bor man i Uppsala kommer man också att vilja besöka vår klubb.
Till sist vill man kanske skaffa sig ett eget spel. Då rekommenderar jag mohsarts webshop.
För ett tag sedan började jag märka när jag lekte med min tio år yngre brors Xbox, att han kunde läsa liten text i underliga typsnitt på ett avstånd där jag på sin höjd kunde se att de fanns där.
Ett test visade att jag i dagens läge inte ens skulle kunna repetera bedriften att ta körkort utan glasögon. Nu är det följaktligen så här:
Jag har just varit på promenad för att beundra omgivningen med ny skärpa. En tur på kyrkogården jag bor granne med inspirerade mig med sin Narnia-miljö mig att gå ditt en gång till med kameran, så det ska jag göra imorgon. Särskilt som en titt på mina fotografier från den senaste tiden, med nya glasögon, så att säga, visar att det visst inte är min kamera som har haft problem med fokuseringen på sista tiden.
LibraryThing, den utmärkta online-tjänsten för katalogisering av böcker har en samling funktioner som de av obegripliga skäl kallar ”memer”. Den senaste är en där man kan se hur stor andel av ens boksamling som är skriven av manliga respektive kvinnliga författare.
När man tittar på min statistik kan man se att de författare som ligger bakom min boksamling till 89,24 % är män. (En snabb genomräkning av de författare vars kön inte finns i databasen visar att förhållandet är ungefär detsamma bland dem.)
Nu kan man förstås se här att 48,09 % av de författare som finns representerade i min samling är döda. Är förhållandet bättre bland nu levande författare? Jag får vänta tills LibraryThing lanserar en mem-sida för att kolla det.
Under tiden kan du se statistiken för din samling här, om du katalogiserat dina böcker på LibraryThing.
För att komma bort från stadens brus medan jag arbetar på mitt examensarbete har jag temporärt flyttat till Pålgård, Jämtland. För tillfället har jag därför utsikten man kan se ovan.
-10°C och 50 cm snö.
Vill man veta hur det går med examensarbetet kommer man framöver att kunna läsa om det på min blogg om sådant.
Har ni märkt något ovanligt med min blogg? Jo, den är inte satt i typsnittet Helvetica (eller något av de underlägsna alternativ vissa moderna operativsystem erbjuder).
[Sedan jag bytte tema är detta inte helt sant. — Björn]
När Helvetica firade 50-årsjubileum för ett par år sedan producerades denna dokumentär. Bland de många designers som blir intervjuade får man se såväl hängivna användare av Helvetica som de som vägrar att använda det.
Beundrarna betonar typsnittets elegans och mångsidighet, medan kritikerna främst är de som förknippar Helvetica med en enformig och kommersialiserad företagsdesign.
De som främst behöver se filmen är kanske de som aldrig tänker på den typografi som ständigt omger oss, men den är förstås underhållande även för oss som är intresserade av typsättning.
