(Here in Sweden we are not too worried about the separation of Church and state.)

Någon som känner för att genomföra ett praktiskt skämt? Byt ut skylten mot en likadan med något annat citat ur Psaltaren. Kanske de första raderna:

Lycklig är den som inte följer de gudlösa,
inte går syndares väg
eller sitter bland hädare
utan har sin lust i Herrens lag
och läser den dag och natt.

Här kommer mitt svar. Först hur det ser ut om jag anstränger mig för att skriva läsbart:

Sedan för ett mer realistiskt exempel en del av mina anteckningar från när jag läste The Physiognomy:

(Klicka på bilderna för att studera i all önskvärd detalj.)

Till att börja med behöver man lära sig reglerna, som är mycket enkla. Det finns en interaktiv introduktion till reglerna här.

Spelet spelas normalt på ett bräde med 19×19 positioner. Till en början är det dock en bra idé att öva på ett mindre bräde, tills man förstått reglerna och spelets taktik. Har man Windows (eller t.ex. Wine) kan man börja med att öva mot datorn i Igowin. Det kommer inledningsvis att ge dig handikapp, för att sedan göra spelet svårare allteftersom du blir bättre.

När man börjar slå Igowin utan handikapp, om inte förr, så är det dags att prova på lite mänskligt motstånd. Om man hör av sig till mig ställer jag gärna upp på ett parti och kommenterar lite, i verkliga livet eller på KGS Go Server. Bor man i Uppsala kommer man också att vilja besöka vår klubb.

Till sist vill man kanske skaffa sig ett eget spel. Då rekommenderar jag mohsarts webshop.

I år blev det en Viper – jaktrymdskeppet från Battlestar Galactica.

För den som undrar siktade vi på en Viper Mark II, men resultatet blev snarare ett mellanting mellan den modellen och Mark I. Det bekymrar inte oss så mycket – vi är ju inga nördar.

Årets project är en Viper från Battlestar Galactica. Bilder kommer så småningom. Medan man väntar kan man kika på lite bilder från förra årets projekt (bilder saknades i arkivet), då vi byggde oss en Enterprise.

SF kan vid det här laget sägas ha överlevt två generationer, men allt gott måste ha ett slut. Så varför inte spekulera om hur SF kommer att se ut i en historisk tillbakablick om 100–200 år?

För att fortsätta jämförelsen med romantiken tycker jag att man tryggt kan säga att de flesta av invånarna av framtiden främst kommer att känna till några framstående exempel på författare och verk ur genren. De kommer inte nödvändigtvis att vara de mest lästa idag. Vilka verk som överlever bestäms av en blandning av kvalitet, förmåga att illustrera vår tidsanda, och slumpen.

Det är alltså inte nödvändigtvis så att våra efterlevande kommer att känna till ”the big three”, men det är samtidigt inte uteslutet. Philip K. Dick vurmas det redan om i vissa litteraturvetenskapliga kretsar, och hans verk har på sätt och vis ramat in den postmoderna tidsandan, i synnerhet via filmatiseringar.

Nackdelen med att bo i ett stort universum är det mestadels är fyllt av tomhet, skräp, och själlös ondska.

Fördelen är att vad än man kan komma att tänka på, har någon redan gjort. Till och med saker att bli förvånad över. Exempelvis upptäckte jag idag att det finns en filmatisering av The Final Programme.

Samtidigt som den nya vågen inom science fiction skapade inspirationen till den kommande cyberpunkrörelsen, var någon framsynt nog att göra en film om Jerry Cornelius, den första cyberpunkhjälten.

FSF-grundaren Richard M. Stallman från FSF förklarar hur Rowlings tar till rent absurda juridiska medel för att hindra människor att läsa dem före det heliga publiceringsdatumet. ”Det är ingen mänsklig rättighet att läsa”, argumenterar en av deras jurister.

Jag tänkte inte skriva så mycket mer om det, men däremot ge ett par förslag på mer uppbygglig litteratur att ge till sina brorsöner och kusinbarn.

Till att börja med har vi The Books of Magic, en grafisk roman av Neil Gaiman med flera om den unge magikern Timothy Hunter. Tittar man på omslaget verkar det väldigt mycket som en föregångare till Harry Potter. Faktum är att Tim till och med tycks ha testamenterat sina glasögon till Harry. Han är dock en betydligt mer komplex person. I delar av serien är det svårt att säga om han är hjälten eller skurken i dramat.

Jag tänker också nämna Philip Pullmans Trilogin om den mörka materien som inleds med Det förtrollade urverket. Trilogin är en uppväxtroman om en ung flicka, samtidigt som det är fantasy på episk nivå.

En del kritiker har kallat den för anti-religiös indoktrinering. Det har jag svårt att smälta. Istället skulle jag se den som en hyllning till den fria viljan och ifrågasättandet av auktoriteter; en viktig lektion som ungdomsfantasy sällan anstränger sig för att lära ut.

Maud Olofsson säger att svenska folket röstat för jobb, förändrad välfärd och bättre miljö. Alltså: slaktad arbetsrätt, utsålda sjukhus och vad nu bättre miljö betyder på nyspråk – nyare bilar i stockholmsområdet kanske.

Fredrik Reinfeldt säger att folk röstat på Moderaterna för att de lyssnat på väljarna och vågat förändra sig. De har alltså använt sig av opinionsundersökningar och fokusgrupper för att positionera sig optimalt inför valet. Jag tror det brukade kallas populism.

Själv gick jag i rent självförsvar och röstade på Vänsterpartiet. Jag hittade några pålitliga namn att kryssa för, så jag kände mig inte som en total sell-out.

Att rösta på Vänster- eller Miljöpartiet ser inte ut att hjälpa ett iota. Vänsterpartiet är ju beredda att handla med vad som helst mot illusionen av lite inflytande, och Miljöpartiet skulle låta polisen avlyssna Birger Schlaugs mormor om de fick stänga några kärnkraftverk eller höja en miljöskatt.

Kvar står Piratpartiet. Man kan väl vara någorlunda säkra på att de inte kommer att tumma på den personliga integriteten. Men de är verkligen hemskt oprövade. Jag vet ingenting om deras partiledare förutom några underliga rykten av personlig natur. Liksom så många andra nya småpartier verkar deras interndemokrati också lämna mycket att önska. Det är alltså svårt att veta i vilken grad de verkligen kommer att förbli ett enfrågeparti, och om de kommer att vara beredda att handla med orelaterade frågor för att få igenom sina krav.

Det blir nog till slut att jag stannar hemma den här gången också.